En sväng i stad, vid hav & på land i södra Sverige…..
….Båstad vecka 28, folk iklädda tennisskjortor och chinos glider något ostadiga omkring till takten av tung house. Mitt i tennisveckans vimmel rörde sig tre glada med fullpackade ryggsäckar. Vi kanske inte valde rätt vecka att börja turen i Båstad. Eller så gjorde vi det, synen vi möttes av nere i hamnen var allt annat än ointressant. Båtar större än finlandskryssare låg förtöjda nere i hamnen och blev en skön kontrast till vad som komma skulle.
Tanken med turen var att vi skulle få komma ut i naturen och pröva utrustning som vi (Andreas, Per & jag (David) från SÄCK i Malmö) har varit nyfikna på en längre tid. Vi började som sagt i Båstad och turen skulle vidare mot Hovs hallar och senare avslutas i Torekov. Leden som går rakt igenom området är en del av Skåneleden, den finns i alla svårighetsgrader och ligger utspridd över hela Skåne. Denna del av leden är välbesökt, förmodligen mycket tack vare tillgängligheten men även för de härliga vyerna. Vi skulle nog inte bli ensamma denna helg mitt i semestern.
Kort efter att bebyggelsen tonar ut börjar ett underskönt sommarlandskap. Sträckan varvas med sommarängar, klapperstensstränder, bunkrar och snåriga lövdungar. Efter att ha följt Skåneleden ett par kilometer bestämmer vi oss för att vika av då leden går upp mot ”bjäreplatån” i riktning mot Norrvikens ängar. Längtan efter ett dopp i havet drev oss att istället välja en alternativ rutt utmed vattnet. Tungt underlag på stranden förde med sig lite skovskav för Per, tur Andreas hade med sig en rulle sporttejp.
Det råder tältningsförbud i reservatet, men vi hittade en trevlig liten plätt där vi kunde slå upp vår tarp precis vid utkanten av området. Köket kom på plats och snart ljöd gasköket över stranden. Vi var ju på testtur och provade så klart flera olika rätter från Blå band och Real turmat under turen. (Det kommer snart en utvärdering här på bloggen =).
Efter ett par timmars sömn upptäckte vi att vi hade slagit läger mitt i en fästingkoloni. Var och en av oss hade minst 7-8 fästingar som under natten hade sökt sig in i våra sovsäckar. Vi fann även att de små djuren älskade liggunderlaget neoair´s undersida där vi åtminstone fann 70 fästingar. Mindre kul, men genom en snabb och grundlig ”full body scan” ansåg vi oss fästingfria och drog vidare utmed kusten.
Allt eftersom man kommer längre ut på halvön ökar det dramatiska landskapet. Klippformationer, grottor och stora klapperstensstränder avlöser varandra. Utsikten påminner snarare om Italienska amalfikusten än om Skånes annars så flacka landskap. Till en början var vi mer eller mindre ensamma men i takt med att vi kom längre ut så dök det upp fler människor. Vid en av vikarna dök en pilgrimsfalk upp. Riktigt häftig fågel! Otroligt ändå att här inte var fler människor. Kanske berodde det på att tennisveckan var igång ett par kilometer österut.
Dagen spenderades med bland annat bad, fotografering och gott käk. Vi pratade om att det inte alltid behövdes flera mil i tuff terräng för att få uppleva någonting annorlunda. Vi hade faktiskt inte gått mer än en mil ifrån ett sjudande Båstad och stod här på en mer eller mindre öde strand. Sista natten spenderades i ett medlånat Bergans kompakt tält. En liten utvärdering om det kommer senare.
Det finns mycket kul att se med ett sommarkort från Skånetrafiken i backfickan. Och även om man gillar att ensam ströva omkring i vildmark så behöver inte det ena utesluta det andra. Skåne och andra tätbefolkade landskap bjuder, precis som ”vildmarks-landskapen”, på riktigt dramatiska och vackra områden. Även om Bjärehalvöns naturreservat inte är så stort så känner man att man vill tillbaka och upptäcka mer. Det underbart utsatta läget kräver dessutom att vi kommer tillbaka och testar vindstyrka på några av våra tält när höst-/vintervindarna har kommit igång =).
